Salzellösningar

Salzellösningar är homogena blandningar där ett salt löser sig i ett lösningsmedel, vanligtvis vatten. I lösningen förekommer saltets joner och molekyler i jämvikt, vilket gör att lösningen leder elektrisk ström.

Vid upplösning dissocierar de flesta salter i katjoner och anjoner: NaCl → Na+ och Cl−. Därmed är salzellösningar ofta elektrolyter. Stark elektrolyt dissocierar nästan fullständigt, medan svag elektrolyt dissocierar delvis.

Lösligheten i vatten varierar mellan salter och påverkas av temperatur. Många salter är mycket lösliga i vatten, andra endast svagt lösliga. För sparsamt lösta salter används ofta löslighetsprodukten, Ksp, för att beskriva jämvikten mellan det fasta saltet och dess upplösta joner.

Vissa saltlösningar påverkar pH-värdet beroende på vilka joner de innehåller. Salt från en stark bas och en stark syra är neutrala i vatten. Salt från en svag bas och stark syra ger sur lösning (till exempel NH4Cl). Salt från stark bas och svag syra ger i sin tur basisk lösning (till exempel NaCH3COO).

Koncentrationer av salzellösningar anges i enheter som molaritet (mol/L) eller molalitet (mol/kg). I medicin används ofta isotona saltlösningar, till exempel 0,9 % NaCl, som är anpassade för att motsvara blodets osmotiska tryck.

Användningarna av salzellösningar är breda: inom kemi och biologi för studier av ledning och upplösning samt som buffertsystem; inom medicin för injektioner och spolningar; samt inom jordbruk och industri.