SOFARkanalen

SOFARkanalen, eller Sound Fixing and Ranging-kanalen, är en horisontell akustisk vågledare i havet där ljudhastigheten är som lägst vid ett visst djup. Ljud som sänds i kanalen reflekteras mellan den lokala hastighetsminimin och omgivande skikt och kan färdas över mycket långa avstånd med relativt små förluster. Denna egenskap gör SOFARkanalen användbar för långdistanskommunikation och undervattensövervakning.

Kanalen uppstår eftersom ljudhastigheten först minskar med djupet i ett termiskt skikt och därefter ökar när djupet ökar på grund av ökande tryck. Den resulterande vågledaren håller ljudet fångat i ett djupband och låter det färdas hundratals eller tusentals kilometer.

Djupet där hastighetsminimet uppträder varierar med plats och årstid, men ligger ofta runt cirka 600–1 200 meter. Positionen påverkas av temperatur, salthalt och skiktningen i havet.

Historiskt fick kanalen sitt engelska namn från Sound Fixing and Ranging och användes under andra världskriget för långdistansljudkommunikation och övervakning. I modern undervattensakustik används konceptet för att modellera ljudpropagation, tolka sonardata och planera havsforskning.

Kanalens egenskaper förändras över tid och plats på grund av havets termik och blandning av vattenmassor, så läget och effektiviteten kan variera.