Sömnhistoriken

Sömnhistoriken är ett tvärvetenskapligt fält som studerar hur människor har förstått, organiserat och upplevt sömn över tid och i olika kulturer. Den undersöker föreställningar om drömmar och sömnens medicinska betydelse samt hur nattens vila har formats av arbete, religion och teknisk utveckling.

Fältet är brett och inkluderar kulturhistoria, socialhistoria, medicinhistoria, antropologi och arkeologi. Vanliga källor är dagböcker, medicinska texter, kyrkliga handlingar och predikningar, litterära skildringar, arkitektur och sänginredning samt arkivdata om dygnsrytmer och sovmiljöer.

Historiskt har sömnen ofta betraktats som delad eller varierad mellan kulturer och perioder. Under den industriella revolutionen förändrades nattens rytm i takt med urbanisering och elektriskt ljus, vilket i många samhällen ledde till en konventionell en-sömn per natt. På 1900-talet uppstod sömnforskningen med EEG-teknik och studier av REM-sömn och olika sömnstörningar.

Metoderna i sömnhistoriken är holistiska och kombinerar textanalys, kultur- och medicinarkeologi med jämförande studier av olika kulturer. Forskningen syftar till att förstå hur vardagliga vanor, bostadsformer och arbetsorganisationer samverkat med människors sömn och drömliv.

Nutida användningsområden inkluderar offentlig hälsa, arbets- och skolpolitik, utformning av människovänliga sömnmiljöer samt politiska och ekonomiska frågor som rör dagsljus, tidzoner och nattarbete. Sömnhistoriken kompletterar modern sömnforskning genom att sätta sömnen i ett långsiktigt kulturellt och samhälleligt sammanhang.