Röntgenteknik

Röntgenteknik är den samlade benämningen på tekniker och metoder för att framställa röntgenbilder med högenergi‑röntgenstrålar. Tekniken används främst inom medicinsk diagnostik, men även inom icke‑förstörande provning (NDT) av konstruktioner och material. En röntgentekniker arbetar med att få kontraster mellan olika vävnader eller skikt i material att framträda i en bild.

Röntgen produceras i ett röntgenrör som drivs av högspänning; elektroner accelereras mot en måltavla där röntgenstrålar bildas. Bildkvaliteten beror på spänning, ström, geometrin och detektortyp. Vanliga bildsystem inkluderar film, digital radiografi med CR/DR och fluoroskopi som kan ge dynamiska bilder.

Vanliga bildmodaliteter är konventionell radiografi, fluoroskopi, mammografi, tandröntgen och datortomografi (CT). Inom NDT används röntgen för att undersöka material och konstruktioner utan att bryta dem, till exempel i flygindustrin, fordonsindustrin och energisektorn.

Röntgenteknik kräver noggrann strålskydd. Alla åtgärder styrs av principen om ALARA (så låg som möjligt) och innehåller kollimation, lämplig exponering och användning av blyskydd samt dosregistrering. Personal och patienter får utbildning i säker hantering och implementeras regler och standarder.

Yrkesgruppen består av röntgentekniker eller radiografer, utbildade vid universitet, högskolor eller yrkesutbildningar med inriktning mot bildgivning och strålsäkerhet. De arbetar inom sjukhus, kliniker, dentala praktiker och industriell NDT.