Röntgenastronomi

Röntgenastronomi är den gren av astronomin som studerar röntgenstrålning från objekt i rymden. Dessa högenergetiska fotoner har våglängder mellan cirka 0.01 och 10 nanometer, vilket är mycket kortare än synligt ljus. Eftersom jordens atmosfär absorberar det mesta av röntgenstrålningen är röntgenastronomiska observationer i princip begränsade till rymdbaserade teleskop.

Röntgenstrålning produceras i universum i extremt varma och/eller energirika miljöer. Vanliga källor inkluderar supernovarester, som är moln av gas som expanderar efter en stjärnxplosion, ackretionsskivor runt svarta hål och neutronstjärnor, där materia faller in på ett kompakt objekt och hettas upp till miljoner grader, samt aktiva galaxkärnor (AGN) där supermassiva svarta hål i centrum av galaxer drar till sig stora mängder gas. Även vissa av våra egna solsystemsobjekt, som solen själv under solutbrott och planeten Jupiter på grund av dess kraftiga magnetfält, avger röntgenstrålning.

Studiet av röntgenstrålning ger unik information om dessa energiska processer och ger insikter i fysiken under extrema förhållanden. Genom att analysera spektrumet och intensiteten hos den observerade röntgenstrålningen kan astronomer bestämma temperaturer, tätheter och sammansättningen hos de källor som avger strålningen. De första framgångsrika röntgenastronomiska satelliterna, som Uhuru och ERS (Einstein Observatory), öppnade upp detta fält och banade väg för moderna observatorier som Chandra X-ray Observatory, XMM-Newton och NuSTAR.