Rökvanor

Rökvanor avser i första hand vanor kring rökning av tobaksprodukter såsom cigaretter, cigarrer och pipor. Begreppet innefattar frekvens, mängd, startålder, plats och socialt sammanhang. I bredare bemärkelse används ibland också begreppet för att beskriva övergripande tobak- och nikotinanvändning, inklusive snus och elektroniska cigaretter.

I Sverige har andelen rökare minskat sedan 1990-talet. Ungdomars rökning uppges vara lägre än tidigare år, och landet har en av de lägsta andelarna av rökande vuxna i Europa. Samtidigt används snus av en betydande del av befolkningen, särskilt bland män. Stödjande åtgärder såsom rökfria miljöer, högre skatter och varningsetiketter har bidragit till förändringen.

Hälsorisker: rökning ökar riskerna för lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar, KOL och stroke, samt påverkar gravida och barn. Passiv rökning skadar också personer i närhet. Långsiktig rökavvänjning förbättrar hälsan och minskar sjukdomsrisker.

Faktorer som påverkar rökvanor är bland annat socioekonomiska förhållanden, utbildningsnivå, kön och ålder, sociala normer och prisstruktur. Reklamförbud, skolbaserade insatser och tillgång till vård bidrar till att minska början av rökning och stödja avvänjning.

Förebyggande och hjälp vid upphörande innefattar nikotinersättning (plåster, tuggummi), receptbelagda läkemedel och beteendestöd. Offentliga hälsoåtgärder inkluderar rökfria zoner, åldersgräns för inköp och fortsatt tobaksbeskattning. Tillgång till vård och stöd varierar mellan regioner och landsting.