Ringtopologi

Ringtopologi är en nätverkslayout där varje enhet är ansluten till två grannar och bildar en sluten cirkel. Data färdas i en bestämd riktning runt ringen, och ofta används en kontrollmekanism, till exempel en token, som färdas runt ringen och ger en nod tillstånd att sända. När en nod har token kan den överföra sin data innan den lämnar över kontrollen till nästa nod.

I praktiken kan ringtopologi vara en fysisk ring eller en logisk ring byggd ovanpå en annan fysisk uppsättning. Ett vanligt historiskt exempel är Token Ring-nätverk (IEEE 802.5), där token-passage styr tillgången till nätverket. Tidigare användes ofta koaxialkabel eller tvinnad par, medan moderna implementeringar ofta bygger på fiber och inslag av switchbaserade lösningar som upprätthåller en logisk ring.

Fördelar med ringtopologi inkluderar relativt förutsägbar trafikhantering och minskade kollisioner, eftersom sändning sker endast när noden har token. Nätverket kan också enkelt felsökas segmentvis och stödja viss felhantering genom redundanta ringar eller bypass-tekniker. Begränsningar är att ett fel i en nod eller länk kan avbryta hela ringen om ingen redundans finns; tillväxt och omkonfiguration kan vara mer komplicerad än i decentraliserade topologier. Drift och kostnad kan också vara högre jämfört med modern Ethernet i storskaliga lokala nätverk.

Idag används ringtopologi mest i specialiserade sammanhang inom telekom, metro- och industriella nätverk där deterministisk åtkomst och failover är viktigt, även om bredare användning av Ethernet översteg länge ringbaserade lösningar.