Regleringsprocessen

Regleringsprocessen är den systematiska processen genom vilken offentliga myndigheter i Sverige utformar, beslutar om och följer upp regler och föreskrifter. Den omfattar både lagstiftning och administrativa regler, och syftar till att uppnå tydliga mål samtidigt som konsekvenser och kostnader övervägs.

Processen brukar omfatta flera skeden. Först görs en problembeskrivning och målformulering. Därefter följer utredning och oftast en konsekvensutredning som bedömer rättsliga, ekonomiska och sociala konsekvenser. Därefter sker samråd eller remissrundor där berörda parter ges tillfälle att lämna synpunkter. Baserat på underlag och remissvar upprättar myndigheter eller regeringen ett förslag, som antingen blir en proposition till riksdagen eller ett regleringsförslag i form av föreskrift eller förordning. När beslutet är taget träder det i kraft och införs. Slutligen följer uppföljning och utvärdering av reglernas effekter.

Aktörer i regleringsprocessen inkluderar regeringen, myndigheter, riksdagen och kommuner, samt näringsliv, organisationer och allmänheten. EU-rätten påverkar många regleringar genom direktiv och förordningar som Sverige implementerar och följer upp. Instrumenten kan vara lagar, förordningar och föreskrifter, samt administrativa regler och tillsynsarbete.

Några centrala principer är rättssäkerhet, proportionalitet, öppenhet och konsekvensbedömning. Transparens och bred remissutfästelse är vanligt förekommande för att stärka legitimiteten. Exempelområden är miljö, konkurrens, energi och arbetsmiljö, där regleringsprocessen ofta innebär nära samarbete mellan olika offentliga och privata aktörer.