Redningsflåter

Redningsflåter är uppblåsbara livräddningsfarkoster som används vid evakuering från fartyg eller andra vattenfartyg. De förvaras i kapslar eller väskor i räddningsutrymmen och kan snabbt tas ut över relingen vid nödläge. De flesta livflåter blåses upp automatiskt av gascylindrar och en hydrostatisk frigivare när fartyget sjunker eller när kapseln aktiveras; vissa modeller kan också aktiveras manuellt av besättningen. Storleken varierar från små livflåter för ett fåtal personer till större enheter som rymmer många dussin personer.

Design och konfiguration: Livflåter finns i olika storlekar och konfigurationer. De är vanligtvis uppblåsbara, med en flytkropp samt sitt- eller liggsektion och ofta ett skyddande täcke eller tak. De levereras ofta med en räddningslina och en färdigpackad överlevnadsutrustning i en räddningsbox. Vissa modeller har manuell inflationsmekanism i tillägg till den automatiska.

Regler och standarder: I internationell sjöfart regleras redningsflåter av SOLAS-konventionen. SOLAS ställer krav på livräddningsutrustningens tillförlitlighet, självständigt inflationssystem och underhåll. ISO 9650 specificerar prestanda och innehåll för livflåter, särskilt för små och medelstora fartyg.

Överlevnadsutrustning: Överlevnadsutrustningen omfattar vanligtvis vatten, mat, första hjälpen, termiska skydd (filtar eller kläder), nödsignaler (visselpipa, spegel och markeringsfärg) samt ankare, rep och reparationsmaterial. Vissa modeller kan vara utrustade med elektroniska nödsändare eller EPIRB.

Underhåll och utbildning: Livflåter kräver regelbunden service och repackning enligt tillverkarens anvisningar och myndighetskrav. Besättningen utbildas i hur livflåten placeras, tas i bruk och används i en nödsituation.