Realräntan

Realräntan, eller realräntan, är räntan som återstår när man tar hänsyn till förväntad inflation. Den speglar den verkliga köpkraftsnedrean i lönsamheten för lån och sparande och används för att bedöma riktningen i konsumtion, investeringar och sparande över tid. Realräntan är central inom makroekonomi och finans eftersom den påverkar beslut om lånefi, sparande och investeringar oberoende av prisförändringar.

Relationen mellan nominell ränta, förväntad inflation och realränta följer Fisher-ekvationen. I enkel form är realräntan r ungefär lika med nominell ränta i minus förväntad inflation π^e (r ≈ i − π^e). Den exakta formen är 1 + r = (1 + i)(1 + π^e). Det finns även en skillnad mellan ex ante realränta (baserad på förväntad inflation) och ex post realränta (baserad på faktisk inflation).

Realräntan påverkar ekonomin genom att påverka spara-, låne- och investeringsbeslut. Högre realräntor tenderar att dämpa lånefinansierade investeringar och uppmuntra sparande, medan lägre eller negativa realräntor kan stimulera konsumtion och investeringar. Politikens penningpolitik verkar genom nominell ränta, men den verkliga ekonomiska effekten styrs av den reala räntan, särskilt på längre sikt. Begreppet realräntekomponenter inkluderar riskfria realräntor och termpremier.

Mätningen av realräntan är inte direkt observerbar och beror på vilket inflationsmått och vilken tidsram som används. Förväntningar och plötsliga inflationstillskott kan påverka ex post realränta, medan långsiktiga analyser ofta kopplas till teorier om den naturliga eller neutrala räntan, som är den realränta som förenar stabil inflation med full sysselsättning.

---