Rapporteringsvaluta

Rapporteringsvaluta är den valuta som används när ett företag presenterar sina finansiella rapporter till externa användare, som investerare, långivare och tillsynsmyndigheter. Den används för att visa företagets resultat, finansiella ställning och kassaflöden. En väletablerad definition är att rapporteringsvalutan kan skilja sig från företagets funktionella valuta, som är den valuta i vilken företaget huvudsakligen genererar sina kontantflöden. Valutan väljs enligt tillämpliga redovisningsregler (till exempel IFRS IAS 21 eller nationell lagstiftning) och påverkar hur uppgifter koncernvis sammanställs och presenteras.

Vid koncernredovisning översätts poster från den funktionella valutan till rapporteringsvalutan. Enligt IAS 21 översätts tillgångar och skulder till closing rate, medan intäkter och kostnader ofta översätts med den genomsnittliga kursen för perioden eller med dagskursen i transaktionen. Skillnader som uppstår vid omräkningen redovisas vanligtvis i eget kapital i en valutaomräkningsreserv och påverkar därmed det sammanställda egna kapitalet utan att omedelbart belasta resultatet. Vid försäljning eller avyttring av en hel främmande enhet återförs de ackumulerade omräkningsvinsterna/förlusterna till resultatet.

Val av rapporteringsvaluta och dess konsekvenser har praktiska följder för jämförbarhet och rapportering. Företag ska tydligt beskriva sin policy i noterna, inklusive hur valutan väljs, hur omräkningar görs och hur valutakursförändringar påverkar redovisningen. Reglerna styrs av gällande redovisningsstandarder och lokala regler samt följsamhet vid gruppredovisning.