Radiofrekvenssignaler

Radiofrekvenssignaler, eller RF-signaler, är elektromagnetiska signaler som överför information genom radiovågor i det radiofrekventa spektrumet. De täcker vanligtvis ungefär från 3 kHz upp till cirka 300 GHz, beroende på hur termen används. RF-signaler används för kommunikation, navigering, radar och olika mät- och styrsystem.

Fysiska egenskaper: Informationen bärs av förändringar i vågornas amplitud, fas eller frekvens genom modulering. Signalerna kan vara kontinuerliga eller pulsburna. Våglängden är längre vid lägre frekvenser och kortare vid högre frekvenser, vilket påverkar räckvidd, antenner och störningskänslighet.

Modulation och multiplexering: Vanliga modulationsscheman inkluderar amplitudmodulation (AM), frekvensmodulation (FM) och fasmodulation (PM), samt digitala tekniker som QAM, PSK och OFDM. Signaler kan kombineras via tids-, frekvens- eller kodmultiplexering för effektivt utnyttjande av spektrumet.

Spridning och mottagning: RF-signaler sprids genom olika banor, såsom markbaserad sändning, linjesikte (LOS) och himmelsvåg via reflektion i jonosfären. Propagation påverkas av frekvens, avstånd, terräng, atmosfärens tillstånd och väder. Långväga kommunikation kan kräva relästationer eller satellitkopplingar.

Användningar och reglering: RF-signaler används i radioutsändningar, mobiltelefoni, Wi‑Fi, satellitkommunikation, radar och olika mät-, kontroll- och positionssystem. Användningen regleras av myndigheter som tilldelar frekvensband, fastställer standarder och hanterar risker för störningar.

Säkerhet och hälsa: Myndigheter upprättar gränsvärden för exponering och sändningseffekt samt riktlinjer för att undvika störningar mellan olika användare. Teknisk design och spektrumsamordning syftar till att minimera risker och öka interoperabiliteten.