RNAMolekülen

RNAmolekylen, eller RNA-molekylen, är en polymer av ribonukleotider som bygger upp RNA. Varje ribonukleotid består av ribos, en fosfatgrupp och en av fyra baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) och cytosin (C). RNA är vanligtvis enkelsträngat och innehåller ribos, vilket gör molekylen mindre stabil än DNA. Vissa virala RNA-genomer är dock strukturerade i längre dubbelsträngade regioner.

RNA syntetiseras i celler av RNA-polymeraser som transkriberar från DNA. I människor används främst RNA-polymerase II för mRNA, men rRNA och tRNA erhålls från andra transkriptkällor. Efter transkription genomgår mRNA processer som 5'-kapning, poly-A-tillägg och intronsplicing. De färdiga mRNA-molekylerna transporteras sedan till ribosomerna i cytoplasman för proteinsyntes.

RNA finns i många funktionella typer. mRNA bär genetisk information till ribosomerna; rRNA är en av ribosomernas huvudkomponenter och deltar i översättningen; tRNA levererar varje aminosyra till den växande polypeptidkedjan. Immunsystemets regulatoriska RNA, såsom miRNA och siRNA, samt lncRNA och andra små RNA, reglerar genuttryck och RNA-bearbetning. Vissa RNA-molekyler fungerar som ribozym och katalyserar kemiska reaktioner.

RNA:s egenskaper gör dem centrala för cellens funktion och reglering. RNA är utsatt för nedbrytning och har generellt kortare livslängd än DNA, vilket möjliggör snabb anpassning av genuttrycket. Forskning i RNA omfattar RNA-interferens, ribozymkatalys och utvecklingen av RNA-baserade terapier och vacciner.