Pyrimidinnukleotider

Pyrimidinnukleotider är nukleotider där den aromatiska basen tillhör pyrimidinfamiljen och utgörs av cytosin, uracil eller tymin. De förekommer både som ribonukleotider och deoxyribonukleotider. Exempel på ribonukleotider är CMP, CDP och CTP samt UMP, UDP och UTP; exempel på deoxyribonukleotider är dCMP, dCDP och dCTP samt dUMP, dUDP och dUTP, och i DNA används främst dCMP, dCMP-derivat och dTTP som byggstenar, medan RNA innehåller UTP och CTP.

Syntes och metabolism: De novo-syntesen av pyrimidinnukleotider börjar i cytosol med klyvning av kolsyrad kväve (CPS II) och bildar slutligen UMP, som kan omvandlas till andra pyrimidinnukleotider via fosforylering och aminering. Ribonukleotider kan reduceras till deoxyribonukleotider av ribonukleotreduktas, vilket ger de nödvändiga byggstenarna för DNA-syntes. Det finns även salvagevägar som återanvänder uridin och cytidin till UMP respektive CMP via kinaser och fosfataser. Thymidinmonofosfat (dTMP) och dess senare fosforyleringar bildas genom omvandling av dUMP via thymidylat-syntas, en viktig kontrollpunkt för DNA-replikation.

Funktioner: Pyrimidinnukleotider används som byggstenar för RNA (UMP, CMP och deras trifosfater) och DNA (dUMP-, dCMP-, dCMP- och dTTP-relaterade former). De fungerar också som energibärare och mediatorer i kolhydrat- och lipidmetabolism, exempelvis UDP-glukos som aktiv form i glykogenbildning och CDP-diacylglycerol som används i fosfolipidbiosyntesen. Balansen mellan ribonukleotider och deoxyribonukleotider är viktig för korrekt cellfunktion och genomförs via reglering av biosyntesen och salvagevägarna.