Purinmolekyl

Purinmolekyl är en av de två huvudfamiljerna av kvävebaser som bygger upp nukleinsyrornas byggstenar. Den är en heterocykisk förening med två sammanfläta ringsystem: en imidazolring fusionerad med en pyrimidinring. Den typiska purinbasen i naturen är den bas som finns i DNA och RNA, och purinerna utgör grunden för viktiga biomolekyler.

De viktigaste purinbaserna i livet är adenin och guanin. Dessa baser är kopplade till sockerkomponenter i nukleotider, vilket gör adenin och guanin till kärnan i DNA- och RNA-sekvenser. Förutom sina funktioner i informationsbärande molekyler används purinbaser i energibärande molekyler som ATP och GTP samt i vissa signaleringsmolekyler och cofaktorer.

Purinsyntes sker i celler och följer två huvudsakliga vägar: de novo-syntes och salvage-vägarna. De novo-syntesen bygger upp puriner från enklare föreningar i flera enzymatiska steg, medan salvage-vägarna återanvänder redan existerande purinbaser genom konjugering med ribos-5-fosfat för att bilda nya nukleotider. Puriner bryts sedan ner i metabolismen och omvandlas ofta till urinsyra hos människor via en serie enzymatiska steg som innefattar xantinoxidas.

Purinernas centrala roll gör deras metabolism och reglering viktig för cellernas energi, replikation och övergripande biokemi. Förhöjda nivåer eller missbildningar i purinmetabolismen kan bidra till sjukdomar som gikt och relaterade tillstånd.