Proteinsammansättningen

Proteinsammansättningen avser vilka aminosyror ett protein innehåller, deras relativa andel och hur de är ordnade i den primära strukturen. Denna sammansättning avgör proteinets funktionella egenskaper och dess näringsmässiga värde.

Proteiner består av polypeptidkedjor byggda av 20 standardaminosyror som kopplas samman med peptidbindningar. Den primära strukturen bestäms av aminosyrasekvensen och påverkar proteinets egenskaper, såsom löslighet och stabilitet samt hur det bryts ner i kroppen.

När det gäller näring är vissa aminosyror essentiella: kroppen kan inte producera dem i tillräcklig mängd och de måste tillföras med kosten. De essentiella aminosyrorna är histidin, isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin. Andra aminosyror kan kroppen syntetisera och räknas som icke-essentiella.

Proteinets kvalitet i kosten påverkas av aminosyrasammansättningen och hur väl proteinet bryts ner och absorberas. Växtbaserade proteiner har ofta begränsade mängder av en eller flera essentiella aminosyror (ofta lysin eller metionin) jämfört med animaliska proteiner, som ofta ger en mer komplett aminosyraprofil. Genom att kombinera olika växtkällor kan man uppnå en fullständig aminosyraprofil.

Bedömningar av proteinkvalitet används ofta PDCAAS eller DIAAS, som tar hänsyn till både aminosyrasammansättning och digestibilitet. Dessa mått används i näringslära och livsmedelsvärdering för att jämföra proteinkällors värde och planera kost som uppfyller behovet av essentiella aminosyror.