Proteinkonsentrater

Proteinkonsentrater är laboratorieinstrument och metoder som används för att öka koncentrationen av proteiner i lösningar. De används i biokemi, molekylärbiologi och bioteknik när proteiner ska analyseras, upparbetas eller lagras i högre koncentration än den som finns i originalprovet.

Den vanligaste typen är ultrafiltration med centrifugala koncentratorer. Prov blandas i en kammare som är försedd med ett semipermeabelt membran och blandningen centrifugeras så att vatten och små molekyler passerar igenom membranet medan proteiner med rätt storlek stannar kvar som retentat. Membranets molekylviktströskel (MWCO) styr vad som passerar, och anges vanligtvis i kilodalton (kDa).

Användningar inkluderar enkel koncentration av prover, buffertbyte genom diafiltration (tillsätt ny buffert och upprepa centrifugering för att avlägsna små molekyler), samt desalarering. Enheter finns i olika kapaciteter och membranmaterial, till exempel regenerated cellulose eller polyethersulfone, och de kan vara engångsartiklar eller återanvändbara med rengöring.

Viktiga överväganden är membranets bindning mot proteinet (adsorption), provernas volym och koncentration, samt risk för skadlig effekt av g-kraft eller överhettning. Noggrann kontroll av centrifugationstid, hastighet och temperatur är viktig för att bevara proteinstabilitet och aktivitet.

Begränsningar inkluderar risk för proteinförlust, behov av försiktighet vid känsliga proteiner och kostnad. Alternativ inkluderar dialys, utfällning eller kromatografiska metoder beroende på syfte.