Prostataspecifikt

Prostataspecifikt är ett svenskt adjektiv som används för att beteckna något som härstammar från eller är specifikt kopplat till prostata. I medicinska sammanhang används termen ofta för att beskriva biomarkörer eller substanser som produceras av prostatakörteln. Den mest kända prostataspecifika markören är prostataspecifikt antigen, PSA, ett serinproteas som frisätts av prostata och normalt återfinns i låga koncentrationer i blodet.

PSA används i diagnostik och uppföljning av prostatafrågor, särskilt prostata cancer. Blodprov för PSA används både i screening och i uppföljningen av patienter med känd prostata sjukdom. Höga PSA-värden kan indikera cancer, men de kan också uppkomma vid benign prostatahyperplasi, prostatit, urinvägsinfektion eller efter viss fysisk aktivitet. Traditionellt har gränsen omkring 4 ng/mL ansetts som ett referensvärde, men åldersjusterade intervall och andelen fri PSA jämfört med totalt PSA används för att förbättra diagnostisk precision.

Begränsningar och tolkning: PSA är inte cancerspecifikt. Falskt positiva resultat och överdiagnostik är vanliga risker, vilket kan leda till onödiga biopsier och behandlingar. Beslut om PSA-screening bör vanligtvis göras i samråd med vårdgivare, med hänsyn till individens riskfaktorer och värden på andra undersökningar. Viktiga kompletterande metoder inkluderar digital rektalundersökning, bilddiagnostik och som regel biopsi vid misstanke.

Användning i uppföljning: för män med prostata cancer används PSA för att följa behandlingseffekt och övervaka återfall. Andra prostataspecifika biomarkörer används i forskning men PSA är den mest etablerade kliniska markören.