Profittsplitmetoden

Profittsplitmetoden, eller profit split method, är en metod inom transfer pricing som används för att fördela vinsterna från kontrollerade transaktioner mellan närstående företag. Metoden baseras på principen att vinsten ska fördelas i enlighet med varje parts bidrag till värdeskapandet, särskilt när affärsaktiviteterna är starkt sammanflätade och det saknas tillförlitliga jämförbara transaktioner.

Det finns två huvudsakliga varianter som ofta nämns i riktlinjerna. Den så kallade residual profit split-metoden tar först fram en ”rutinkom” eller rutinvinst baserad på de funktioner, tillgångar och risker som antar en marknadsmässig avkastning enligt jämförbara företag. Den återstående vinsten splittras sedan mellan parterna utifrån deras bidrag till den återstående värdeskapandet, vanligtvis i relation till immateriella tillgångar, unika aktiviteter eller riskbärande funktioner. Global profit split-metoden använder en liknande logik men fördelar hela vinsten från transaktionen baserat på varje parts relativa värde i kedjan, ofta genom ett sammantaget bidragstänkande.

Data och processer som krävs inkluderar kartläggning av varje parts funktioner, tillgångar och risker, samt kvantifiering av deras bidrag. Det kräver robust information, eventuella jämförelser där det går, och vanligtvis en tydlig dokumentation av hur vinsten har beräknats och hur värde har beräknats i varje steg.

Praktiskt används profittsplitmetoden i komplexa, integrerade affärsstrukturer, licensieringsavtal och sammanlänkade produktions- och distributionskedjor. Metoden är dataintensiv och kan vara föremål för tvist och krav på tydlig dokumentation enligt OECDs riktlinjer och nationella regler.