Priselasticitetsberäkningar

Priselasticitetsberäkningar handlar om hur priser påverkar efterfrågan eller utbudet på marknaden. Den mest använda måttenheten är priselasticitet av efterfrågan (PED), som anger hur mycket den köpta kvantiteten ändras i procent vid en procentuell förändring i priset.

En vanlig definition är point-elasticitet: ε_p^d = (dQ/dP) · (P/Q). Den beskriver känsligheten vid en specifik pris- och kvantitetsnivå och används ofta för små prisändringar. För större prisförändringar används ark-elasticitet: ε_p^arc = (ΔQ/ΔP) · (P_avg/Q_avg), där P_avg och Q_avg är medelvärden över priset och kvantiteten i två punkter (P1, Q1) och (P2, Q2). Utöver efterfrågan finns priselasticitet av utbudet (PES), ε_s = (dQ_s/dP) · (P/Q), samt olika relativa elasticiteter som korselasticitet (ε_xy = (%ΔQ_x)/(%ΔP_y)) och inkomstelasticitet (ε_y = (%ΔQ)/(%ΔY)).

Beräkningsmetoderna varierar: direkt obs av pris och kvantitet, eller statistiska modeller som regressions- och log-log-modeller där logarithmerade data ger konstant elasticitet över perioden. Valet av metod påverkar tolkningen och precisionen.

Tolkning och användning: om |ε| > 1 är efterfrågan elastisk, om |ε| < 1 inelastisk, och tecknet är oftast negativ för afterfrågan (minskning i pris ökar kvantiteten). Elasticitet används i prissättning, intäktsoptimering och marknadsanalys samt i offentlig politik när man bedömer effekter av skatter eller subventioner. Viktiga begränsningar är att elasticitet inte är konstant och varierar över tid, marknad, produkt och kundsegment.