Preferensordningen

Preferensordningen är ett grundläggande begrepp inom mikroekonomi som beskriver hur en individ rangordnar olika konsumtionspaket efter hur väl de uppfyller personens preferenser. Den är en binär relation ≽ på mängden möjliga paket av varor och tjänster. Enligt vanligt antagna axiom är preferensordningen fullständig, reflexiv och transitiv: varje paket A är åtminstone lika bra som sig själv (A ≽ A), för varje A och B antingen A ≽ B eller B ≽ A (fullständighet), och om A ≽ B och B ≽ C så är A ≽ C (transitivitet). Om A ≽ B men inte B ≽ A sägs A vara strikt bättre än B (A ≻ B). Om båda gälleri A ≽ B och B ≽ A kallas de indifferent (A ~ B).

Preferensordningen ligger till grund för val under budgetbegränsningar och formar hur indifferenskurvor och nyttoteorier byggs. En preferensordning kan representeras av en nyttofunktion u där A ≽ B om och endast om u(A) ≥ u(B). Om preferenserna uppfyller vissa ytterligare egenskaper, till exempel monotoni (mer av en vara är bättre) och konvexitet (medelvärden mellan paket är varken sämre än de båda), får man välbetecknade egenskaper hos indifferenskurvorna och matematiska resultat om konsumentens optima.

Preferensordningen används även för att analysera begrepp som saturationspunkter, substitut- och komplementrelationer mellan varor samt effekter av prisförändringar på konsumentens val. Den är därmed ett centralt verktyg i pris- och efterfrågemodeller samt i policyanalyser som beror på konsumenternas preferenser.