Posttranskriptionell

Posttranskriptionell är termen som beskriver de regleringar och processer som inträffar efter att ett DNA-segment transkriberats till pre-mRNA. Denna fas avgör hur mycket av ett genuttryck som används, vilka mRNA-varianter som bildas och när proteiner syntetiseras. Posttranskriptionell reglering är således central för cellens kontroll av proteinproduktion och tidsmässig exakthet.

En grundläggande del är mRNA-processning: 5'-kapping, splicing av introner och exon-sammansättning samt 3'-polyadenylering. Dessa modifieringar påverkar mRNA:s stabilitet, dess transport ur kärnan och hur effektivt mRNA:t översätts till protein. I cytoplasman kan mRNA redigeras och utsättas för kontrollmekanismer som styr dess livslängd och tillgång till ribosomer. Snabb degradering eller stabilisering av mRNA är viktiga sätt att reglera proteinnivåer utan att nya transkriptioner behöver ske.

Regleringen sker också via RNA-bindande proteiner och små icke-kodande RNA-molekyler som mikroRNA (miRNA) och small interfering RNA (siRNA). Dessa faktorer binder till unika cis- element i mRNA:s 5' och 3' UTR, påverkar translationen och/eller leder till mRNA-degradering. Exempelvis kan alternativ splicing generera olika proteinisoformer, medan redigering och nonsense-mediated decay påverkar funktion och kvalitet.

Posttranskriptionell reglering är avgörande för vävnadsspecifika uttryck, utveckling och svar på miljöförändringar, och dess dysregulering är kopplad till många sjukdomar, däribland cancer och neurodegenerativa tillstånd.