Pleuravätskor

Pleuravätskor, eller pleuravätska, är vätskeansamlingar i pleurahålrummet mellan den viscerala och den parietala pleuran. Normalt finns en liten mängd vätska i hålrummet som minskar friktion vid andning, men vid vissa sjukdomstillstånd uppkommer större volymer.

Delade huvudtyper är transudat och exudat. Transudat uppstår vid ökat hydrostatiskt tryck eller minskat kolloidoostryck, till exempel vid hjärtsvikt, levercirros och nefrotiskt syndrom. Exudat uppstår vid inflammatoriska eller infektiösa processer, malignitet, vaskulära sjukdomar eller trauma; ofta kännetecknas exudat av högre protein- och LDH-nivåer i pleuravätskan. Light’s kriterier används för att skilja exudat från transudat genom analys av pleuravätska och serum.

Symtom kan vara andfåddhet, pleuritsmärta vid djupandning, hosta eller ingen tydlig symptom vid små mängder. Diagnostik bygger på bildgivning – röntgen, ultraljud eller CT – följt av thoracentes, där vätska tas ut för laboratorieanalys. Pleuralvätskan undersöks för protein, LDH, celler, glukos, pH och mikrobiologi för att avgöra orsak och behandling.

Behandling fokuserar på underliggande orsak och lindring av symptom. Vid transudat kan behandling av den bakomliggande tillståndet och vätskedränering vara tillräcklig. Recurrenta eller stora effusioner kan kräva pleurodes eller långvarig pleuravätskecateter. Infektiös empyem kräver antibiotika och dränering. Maligna effusioner behandlas palliativt med dränering och/eller pleurodes. Prognos varierar beroende på orsak och patientens övergripande hälsa.

---