Plastkvaliteter

Plastkvaliteter är de tekniska egenskaper som avgör plastmaterialens lämplighet för en viss tillämpning. De omfattar mekaniska och termiska egenskaper, kemisk resistens, barriäregenskaper samt bearbetningsegenskaper och ytegenskaper. Viktiga mekaniska egenskaper är draghållfasthet, brottstyrka, töjbarhet och styvhet. Termiska egenskaper inkluderar glasövergångstemperatur (Tg), smälttemperatur och driftstemperatur. Kemisk resistens beskriver motstånd mot kemikalier, lösningsmedel och hydrolys. Barriäregenskaper beskriver ett materials förmåga att hindra gaser och fukt från att passera. Yt- och optiska egenskaper innefattar färg, transparens och glans. Elektriska egenskaper inkluderar dielektrisk styrka och isolationsförmåga. Bearbetningsegenskaper behandlar hur lätt materialet kan formpressas eller extruderas; smältflödesindex (MFI) används ofta som mått på flödesegenskaper.

Plaster delas in i termoplaster, härdplaster och elastomerer; varje grupp har typiska egenskaper och användningar. Kvalitetsbedömningar följs upp med standarder från ISO och ASTM, exempelvis dragprov enligt ISO 527, böj- eller brottprov enligt ISO 179 samt hårdhet och termiska analyser som DSC/TGA. Kvalitetskontroll i tillverkning omfattar råmaterialkontroll, tillsatskontroll, processstyrning, provningar och batchspårbarhet. Viktiga faktorer är råmaterialets renhet, fuktinnehåll samt förekomst av inhomogeniteter och tillsatsämnen som påverkar egenskaperna.

Miljöaspekter som återvinning och livscykelanalys blir allt viktigare, liksom möjligheten att återvinna eller omarbeta materialet i nya produkter. Användningar sträcker sig från förpackningar och byggmaterial till bil, medicinteknik och elektronik. Genom att förstå plastkvaliteter kan ingenjörer välja rätt material och optimera processer, prestanda och kostnad.