Personcentrering

Personcentrering, eller personcentrerad vård, är en vård- och omsorgsfilosofi som sätter den enskilde i centrum. Den betonar personens unika livssituation, värderingar, preferenser och mål samt deras rätt till självbestämmande. Målet är att varje vårdåtgärd och varje livssituation ska anpassas efter personen och att personen aktivt deltar i beslut som rör deras liv.

Kärnprinciper inkluderar partnerskap mellan vårdgivare och patient, tvåvägskommunikation, helhetssyn på personen (fysiska, psykiska, sociala och existentiella dimensioner), respekt för värdighet och rättigheter, kontinuitet i vården och anpassning av miljö och rutiner efter individen. Ofta ingår även involvering av anhöriga och stöd för identitet och livshistoria.

Implementering sker vanligtvis genom individuella vårdplaner, målbaserad planering och brukardelaktighet, där personen och ofta deras anhöriga medverkar i målformulering, måluppföljning och beslut. Vårdgivare arbetar i tvärprofessionella team och strävar efter att anpassa bemanning, kommunikation och vilka aktiviteter som erbjuds utifrån personens önskemål och behov.

Fördelar som rapporteras i forskning inkluderar ökad patient- och brukartillfredsställelse, stärkt välbefinnande, bättre upplevelse av vården och ökad delaktighet. Utmaningar inkluderar begränsade resurser, förändringsarbete i organisationer, utbildningsbehov och att hitta säkra sätt att balansera autonomi med säkerhet och vårdkrav.

Begreppet används inom olika vårdkontexter, bland annat somatisk vård, psykiatrisk vård, demensvård och palliativ vård. Det bygger vidare på idén om att vården ska anpassa sig till människan snarare än tvärtom.