Passningssorter

Passningssorter är en klassificering av hur två sammanpassade cylindriska delar, ofta ett hål och en axel, passar tillsammans. Genom olika passningssorter regleras hur mycket fri rörlighet eller motstånd som uppstår vid montering och drift. De används främst inom mekanik och maskinkonstruktion för att beskriva hur precist och hur enkelt delar kan monteras samt hur de kommer att fungera under användning.

De vanligaste passningssorterna är fri passning, övergångspassning och interferenspassning (även kallad presspassning). Fri passning innebär att hålets största diameter alltid är större än axelns minsta diameter, vilket ger konstant fri rörlighet och enkel montering. Övergångspassning innebär att skillnaden mellan hål och axel kan ge antingen fri rörlighet eller lätt interferens beroende på hur toleranserna uppnås, vilket kräver noggrann styrning av tillverkningsprocessen. Interferenspassning innebär att axeln är större än hålet eller att det uppstår betydande interferens, vilket kräver att delar monteras med kraft eller genom uppvärmning/kylningsmetod; den används för fast förbindelse och permanent infästning.

Passningssorterna specificeras vanligtvis med toleranserpar för hål och axel enligt internationella standarder. Vanliga sätt att ange passningar är ISO-toleranssystemet, till exempel hål H7 och axel h6 (eller andra kombinationer beroende på krav). Den praktiska passformen bestäms av skillnaden mellan hålets största och minsta diameter och axelns diameter; faktorer som temperaturvariationer, friktion och materialegenskaper påverkar uppnådda resultat.

Vid design väljs passningssort utifrån krav på exakt positionering, lastfördelning och service. Under tillverkningen krävs noggrann bearbetning och kontroll av toleranserna, samt lämplig monteringsmetod och eventuell värmepåverkan eller kylning för att uppnå önskad passform. God passning ökar tillförlitligheten och förenklar demontering vid service.