Partikelsstorlek

Partikelsstorlek är en beskrivning av storleken hos de enskilda partiklarna i ett material. Begreppet kan avse storleken hos en enskild partikel eller en statistisk fördelning av storlekar i ett prov.

Storleken påverkar flera egenskaper och funktioner hos material. I läkemedel påverkar partikelstorleken upplösning och biotillgänglighet. I pulver- och färgindustrin påverkar den flödesförmåga, blandbarhet och färgstyrka. I geologi, miljövetenskap och jordbruk används storleksfördelningen också för att beskriva jord- och sedimentegenskaper samt filterbarhet och packning.

Partikelstorlek mäts med både direkta och indirekta metoder. Direkta metoder inkluderar bildanalys av mikroskopibilder där tusentals partiklar mäts för att bygga en storleksfördelning. Indirekta metoder baseras på hur ljus sprids eller hur partiklar sedimenterar. Exempel är laserdiffusion, sedimentationsanalyser och siktanalys. Val av metod beror på storleksspannet och materialet.

Storlekfördelningar sammanfattas ofta med statistiska mått som D10, D50 och D90, där D50 är medianstorleken. Man kan också tala om span, som beskriver spridningen mellan D10 och D90. Distributioner kan vara volymbaserade eller antalbaserade beroende på metod och sammanhang.

Användningar finns inom läkemedelsutveckling, materialvetenskap, färgindustrin samt jord- och miljövetenskap. Att kontrollera och rapportera partikelstorlek påverkar löslighet, stabilitet, densitet och produktkvalitet. Det finns internationella standarder som beskriver mätning och rapportering av partikelstorlek, till exempel ISO-standarder för laserdiffusion och för presentation av storleksfördelningar.