Parningsframgången

Parningsframgången är ett begrepp inom evolutionsbiologi som beskriver hur framgångsrik en individ är när det gäller att uppnå parning och att få avkomma som härstammar från denna individ. Den kan mätas på olika sätt, till exempel som antalet lyckade parningar, antalet avkommor som sired av individen, eller som andelen av populationens avkomma som har individen som fader. Begreppet skiljer ofta mellan parningsframgång (antall parningar eller parningshögg) och fertiliserings- eller faderskapsframgång (antal avkommor som verkligen blir livskraftiga och härstammar från individen).

Mätning och begreppsförhållanden. Parningsframgången kan vara kortsiktig (en säsong) eller livstid. Det är viktigt att skilja mellan antalet parningar och antalet sanna faderskap, eftersom spermiekonkurrens och kryptisk kvinnlig val för olika artgrupper innebär att inte varje parning leder till ett livsdugligt avkomma. Mätningar kan bygga på observationer av beteende, parningsframträdanden och genetisk paternitetsanalys.

Faktorer som påverkar. Mating systems som monogami, polygami eller lekbaserade system påverkar hur stor del av befolkningen som får parningar. Kroppsstorlek, hälsa, territoriell tillgång, signaler (såsom sång, färg eller beteende) och tidpunkt för äggläggning kan öka en individs parningsframgång. Spermiernas konkurrens och kryptisk kvinnlig urval kan också skapa komplexa mönster i hur parningar översätts till framgångsrikt faderskap.

Betydelse. Parningsframgången är central i sexual selection och kan påverka genetisk sammansättning och evolutionära strategier. Den miljömässiga kontexten och populationsstruktur spelar stor roll för hur ofta hög parningsframgång uppstår inom en art.