Ormbunkväxter

Ormbunkväxter är en grupp kärlväxter som saknar frön och förökar sig genom sporer. Gruppen omfattar tre huvudgrupper: ferns (Polypodiopsida), horsetails (Equisetopsida) och whisk ferns (Psilotopsida). Till skillnad från de flesta växter har ormbunkväxter en sporofytisk generationscykel där den dominerande livsfasen är en frölng, och där sporer bildas i speciella sporangier som ofta ordnas i sori eller strobili. De flesta ormbunkväxter är lummiga växtarter som kräver fuktiga miljöer.

Kroppskonstitution och livscykel: Sporofyten är den största och mest synliga delen av växten. Hos ferns bildas stora delade blad som kallas fronds och växer från underjordiska rotdelar (rhizomer). Sporerna utvecklas i undersidan av bladen i små kluster kallade sori. Hos horsetails bildar växterna hoplöpande, styva stammar med runda blad som bildar en säregen kärlväxtstruktur; sporangierna sitter i strobili på stammarna. Whisk ferns har mycket enkla stammar utan riktiga blad eller kloroplaster, och sporangierna sitter ofta i synangier längs stjälkarna. Gametofyten är vanligtvis en liten, ofta kortlivad organism som lever i fuktiga miljöer och kräver vatten för gametförökning.

Ekologi och distribution: Ormbunkväxter är världsvida och främst vanliga i fuktiga skogar, skogsbryn och våtmarker, men vissa arter kan förekomma i torrare miljöer. De spelar ofta en viktig roll i undervegetationen och som markstabiliserare i fuktiga miljöer. De fungerar som indikatorarter för markfuktighet och ekosystemisk kontinuitet.

Användning och bevarande: Många arter odlas som prydnadsväxter i trädgårdar och krukor. Vissa arter används i traditionell kost (fiddleheads) och i etnomedicinska sammanhang. Flera ormbunkväxter är hotade eller minskar i antal på grund av habitatförlust och klimatförändringar, vilket gör bevarandearbete och skydd av fuktiga livsmiljöer viktigt.