Oförstörbarhet

Oförstörbarhet är ett begrepp som beskriver en egenskap där ett föremål skulle vara helt motståndskraftigt mot skada, förstörelse eller upplösning. I praktiken finns det inga kända material som är sanna oförstörbara; alla får troligen misslyckas under extrema förhållanden. Begreppet används ofta som en idealisering eller som marknadsföring i vardagligt språk.

I materialvetenskapen närmar man sig begreppet genom relaterade egenskaper som hårdhet (motstånd mot repor och deformation), draghållfasthet, tuffhet (energin som krävs för att stoppa en spricka och fördela belastningen), samt slitstyrka och korrosionsbeständighet. Hur dessa egenskaper kombineras avgör hur motståndskraftigt ett material verkar vara. Det finns alltid en kompromiss: mycket hårda material kan vara spröda; mjukare material kan deformeras men inte nödvändigtvis skydda mot plötsliga påkänningar.

Ur ett ingenjörsperspektiv strävar man efter hög uthållighet och tillförlitlighet snarare än fullständigt oförstörbarhet. Det uppnås genom design med säkerhetsfaktorer, redundans, skydd och regelbundet underhåll samt val av lämpliga material för givna miljöer och belastningar.

I fiktion och mytologi används ordet ofta som hyperbol eller som trope. Föremål beskrivs som oförstörbara trots att de i verkligheten har begränsningar. Exempel i populärkultur är konceptuella material som adamantium eller vibranium, vilka är fiktiva och inte finns i verkligheten.