Odlingsinriktningen

Odlingsinriktningen är en term som används inom jord- och växtbrukssektorn för att beskriva den huvudsakliga produktionens fokus hos en gård, ett företag eller en utbildningsverksamhet. Den anger vilka typer av grödor som odlas, vilka odlingstekniker som används och hur verksamheten planeras i förhållande till marknad och miljökrav.

Inom utbildning kan odlingsinriktningen vara en av flera inriktningar inom naturbruk och jordbruksrelaterade utbildningar. Den behandlar vanligtvis ämnen som växtodling, jord- och näringslära, växtskydd, bevattning, växtföljd samt arbetsmiljö och hållbarhet. Praktik eller lärlingsperioder kopplas ofta till inriktningen för att ge eleverna erfarenhet av odlingssystem, såsom fältodling, grönsaksodling eller fruktodling.

I näringslivet innebär odlingsinriktningen att företag beslutar sig för ett eller flera produktslag och därmed väljer odlingstekniker, maskinell utrustning, arbetsflöden och inköpsstrategier som stöttar den valda produktionen. Den påverkar val av grödor, skötselrutiner, bekämpningsstrategier (konventionell, ekologisk eller integrerad produktion) samt möjligheter till satsningar på kvalitet, certifieringar och marknadsanpassning.

Genom sin fokus bidrar odlingsinriktningen till anpassning av jord- och trädgårdsbruk till lokala förutsättningar, klimat och resursbehov samt till utveckling av landsbygden genom mer specialiserade och konkurrenskraftiga produkter.