Nätverkstidsynkronisering

Nätverkstidsynkronisering är området som gör att klockor i datorer och nätverksutrustning hålls synkroniserade över ett nätverk. Syftet är att alla enheter visar samma tidsreferens för korrekt loggning, tidsstämpling och samordnade åtgärder.

De vanligaste standarderna är Network Time Protocol, NTP, och Precision Time Protocol, PTP (IEEE 1588). NTP används i breda nätverk och internet, medan PTP ger högre precision i lokala nätverk och industriella tillämpningar.

NTP arbetar i en klient–server-modell där klienter frågar tid från en eller flera tidsservrar. Genom tidsstämplar beräknas offset och rundresfördröjning. Klockan disciplinerats vanligtvis genom slewing snarare än plötsliga hopp. Referensklockor kopplas först till Stratum 0, sedan Stratum 1, 2 och så vidare.

PTP används när noggrannare synkronisering krävs. Det bygger på en Best Master Clock-algoritm (BMCA) och kan utnyttja hårdvarustämpning i nätverkskort för submikrosekundprecision. Arkitekturen innefattar grandmaster, boundary clocks och slave clocks i en master–slave-struktur.

Användningsområden inkluderar datacenter, telekommunikation, finansiell handel och vetenskaplig forskning. Redundans uppnås genom flera tidskällor och hållhåll vid avbrott. Referenser kan vara GNSS (GPS/GLONASS) eller lokala oscillatorer, med fallback om referensen försvinner.

Säkerhet och sårbarheter är viktiga. NTP kan utsättas för förfalskning och DDoS via uppblåsningsattacker; autentisering via Autokey eller symmetrisk nyckelbaserad autentisering rekommenderas. PTP har liknande risker och kräver säkrare nätverkskonfigurationer och övervakning.