Nätverksrouting

Nätverksrouting är processen att välja vägen datapaket färdas från avsändare till mottagare över ett nätverk eller mellan nätverk. Routrar avgör nästa hopp baserat på information i routingtabeller och i routingprotokoll eller statisk konfiguration. Routing skiljs från forwarding, där själva överföringen av paketet sker längs den valda vägen.

Det finns statisk routing och dynamisk routing. Statisk routing kräver manuell konfiguration av vägar. Dynamisk routing gör att routrarna utbyter information och uppdaterar tabeller automatiskt. Inom ett nätverk används IGPs som OSPF, IS-IS och RIP; mellan nätverk används BGP för kommunikation mellan autonoma system.

Routingprotokoll bygger på olika algoritmer: distance-vector och link-state. RIP är ett distance-vector-protokoll och är enkelt men kan vara långsamt att konvergera. OSPF och IS-IS är link-state-protokoll och beräknar bästa vägar med en variant av Dijkstra.

Routrar håller routingtabeller med prefix, nästa hopp och kostnad (metric). Vägval baseras på metric samt policy. Dynamiska protokoll uppdaterar tabeller vid förändringar; statisk routing kräver manuell ändring när nätverket ändras eller vägar försvinner.

Många nätverk används BGP mellan autonoma system för interdomain routing, där policyer och affärsavtal styr annonsering av rutter över internet. Säkerhet och felhantering är viktiga; autentisering av uppdateringar, filtrering och övervakning minskar risker som felkonfiguration och routingslopp.