Närläsningen

Närläsningen är ett begrepp som i svenska sammanhang oftast används informellt för att beskriva tolkningen av arteriell bildgivning. Begreppet avser den process där radiologer, kärlkirurger och annan vårdpersonal analyserar bilder av artärer för att avgöra blodflöde, struktur och eventuella patologiska förändringar.

Vanliga bildtekniker som ligger till grund för närläsningen är digital radiologi-angiografi (DSA), CT-angiografi (CTA), MR-angiografi (MRA) och Doppler-ultraljud. Genom dessa metoder bedöms lumendiameter, förekomst av förträngningar (stenos), aneurysm, dissektion eller ocklusion samt tecken på missbildningar eller skadade kärlväggar. Läkarnas slutsatser används för att fastställa diagnos, risknivå och lämplig behandling, inklusive kirurgiska eller endovaskulära ingrepp samt uppföljning.

Utförandet kräver specialiserad kompetens och samarbete mellan radiologer, kärlkirurger och övrig vårdpersonal. Standardisering av terminologi, rapportsätt och bildprotokoll är centrala frågor för att uppnå konsekventa bedömningar över olika vårdgivare. Interbedömarvariabilitet kan påverka tolkningen och därmed behandlingsbeslut, vilket gör fortsatt utbildning och kvalitetsarbete viktigt.

Användningen av termen närläsningen varierar mellan kliniker och regioner; den är i stor utsträckning informell och beskriver i bred mening arbetet med att läsa och tolka arteriell bilddata. Se även angiografi, radiologi och dopplerultraljud.