Näringsomvandling

Näringsomvandling är den sammanfattande benämningen på hur föda omvandlas till energi samt byggstenar för kroppens vävnader. Den omfattar matsmältningen, absorptionen av näringsämnen i mag-tarmkanalen och cellernas metabolism. Metabolismen består av två motsatta processer: katabolism, där molekyler bryts ned och energi frigörs, och anabolism, där energi används för syntes av nya molekyler och vävnader.

Kolhydrater bryts ned till monosackarider, främst glukos, som används som energikälla eller lagras som glykogen. Proteiner bryts ned till aminosyror som används i proteinsyntes eller omvandlas till energi vid behov. Fetter bryts ned till glycerol och fria fettsyror och kan användas för energi genom beta-oxidation eller lagras som kroppsfett. Mikronäringsämnen, vitaminer och andra föreningar genomgår vidare omvandling i olika vävnader, särskilt i levern.

Levern är central för näringsomvandlingen och fungerar som ett kontrollcentrum där blodsocker regleras genom processer som glukogensyntes, glykogenlagring och lipidsyntes. Vid långvarig kaloribegränsning kan fett omvandlas till ketoner. Näringsämnen absorberas i tunntarmen och transporteras via blodet till cellerna eller till vävnader via lymfsystemet.

Hormoner såsom insulin, glucagon och sköldkörtelhormoner reglerar hastigheten i olika steg av metabolismen. Mikrobiotan i tarmen bidrar också till näringsomvandlingen genom nedbrytning av kostfibrer och produktion av kortkedjiga fettsyror som kan användas som energikälla.

Förhållanden som påverkar näringsomvandlingen inkluderar kostsammansättning, fysisk aktivitet, sjukdomar och ålder. En sund balans mellan intag och energiförbrukning stödjer normal vikt, blodglukosnivåer och allmän hälsa.