Närförorter

Närförorter är bostadsområden belägna nära, men utanför, stadens kärna och ingår ofta i en större urban region. De fungerar vanligtvis som boendemiljöer där många pendlar till centrala arbetsplatser samtidigt som området erbjuder bostäder, skolor, handel och rekreationsmöjligheter. Bebyggelsen består ofta av blandade upplåtelseformer, såsom villor, radhus och flerbostadshus, och har ofta god tillgång till kollektivtrafik även om bilpendling förekommer.

Infrastruktur som pendeltåg, regionala busslinjer och viktiga vägstråk binder närförorterna till staden och arbetsmarknaden. Områdena utvecklades i högre takt under efterkrigstiden och senare som svar på befolkningsökning och bostadsbrist. Planeringspolitik, kommungränser och järnvägsförbindelser formade deras läge och funktion. Under de senaste decennierna har hållbarhet och blandning av boende blivit centrala mål i regional planering, vilket ofta inneburit satsningar på kollektivtrafik, gång- och cykelinfrastruktur samt bebyggelse varaktigt utformad för social integration.

Socioekonomiskt varierar närförorternas befolkning mellan kommuner och stadsdelar. Områdena kan innefatta både prisvärda bostäder och mer exklusiva sektioner, och de uppmärksammas ibland i debatter om segregation, skolor och infrastruktur. Som del av storstadsregionerna utgör närförorterna viktiga byggstenar för arbetsmarknad, bostadsförsörjning och urban livskvalitet.