Nukleotidkedjorna

Nukleotidkedjorna utgör grundläggande byggstenar för allt liv på jorden. De är polymerer som består av upprepade enheter kallade nukleotider. Varje nukleotid har tre komponenter: en sockermolekyl (deoxiribos i DNA och ribos i RNA), en fosfatgrupp och en kvävebas. Det finns fyra typer av kvävebaser i DNA: adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T). I RNA ersätts tymin av uracil (U).

Nukleotiderna i en kedja är sammanlänkade genom fosfodiesterbindningar mellan sockermolekylen i en nukleotid och fosfatgruppen i nästa. Denna sammanlänkning skapar en ryggrad av socker och fosfat. Sekvensen av kvävebaser längs kedjan är det som kodar för genetisk information. I dubbelsträngade nukleotidkedjor, som i DNA, binds de två kedjorna samman genom vätebindningar mellan komplementära kvävebaser: adenin parar alltid med tymin (A-T) och guanin med cytosin (G-C). I RNA är det oftast en enkelsträngad kedja, men den kan vika sig och bilda komplexa tredimensionella strukturer genom basparning. Dessa nukleotidkedjor är avgörande för arv, proteinsyntes och energilagring i celler.