Nominalfrekvensen

Nominalfrekvensen är den referensfrekvens vid vilken ett system, en utrustning eller en signal är avsedd att fungera under normala förhållanden. Den används som mål eller designvärde och skiljer sig från den faktiska frekvensen som kan variera över tid. Begreppet är vanligt inom elkraft, telekommunikation och maskinteknik.

Inom elkraft fungerar nominellfrekvensen som referens för reglersystemet och när anläggningarna måste balanseras mellan produktion och efterfrågan. Små avvikelser mot nominalen hanteras av reglerkraft, som ökar eller minskar produktionen eller importen för att återställa frekvensen till nominalvärdet. Långsiktiga mål är att hålla systemet stabilt och frekvensen inom uppsatta toleranser.

Toleranserna varierar mellan olika nät och standarder. Vanliga toleranser är upp till omkring ±0,5 Hz för många välbalanserade system, ibland ±1 Hz beroende på region och driftskrav. Allvarliga avvikelser kan påverka utrustning och i värsta fall kräva skyddsåtgärder eller partiell driftstopp för att undvika skador.

I mekaniska och elektriska maskiner bestämmer nominellfrekvensen den teoretiska synkrona hastigheten: Ns = 120 f / p, där f är nominellfrekvensen och p antalet polpar. Begreppet förekommer även i telekommunikation och andra sammanhang där en standardfrekvens definieras.