Njurkaviteten

Njurkaviteten är den centrala hålighet inom njuren som samlar urin som bildats i nefronerna och för vidare till urinledaren. Den består av njurens kalyxar (små kalyxar och stora kalyxar) samt njurpelvis (pelvis renalis), och bildar tillsammans njursinusens samlingssystem.

Anatomi och läge: Njurkaviteten ligger inom njurens njursinus nära hilus och gränsar mot njurparenkymet. Den kommunicerar med de små kalyxarna via korta urinvägar och övergår senare i njurpelvis som mynnar i urinledaren. Inre ytan kläs av urothel och väggarna innehåller glatt muskulatur som bidrar till peristaltik och urintransport.

Funktion: Urin som bildas i nefronernas samlingsrör leds först till minor kalyxar, samlas i major kalyxar och övergår därefter till njurpelvis. Från pelvis rinner urinen ut i urinledaren mot urinblåsan. Denna del av urinvägssystemet fungerar som ett sammelsystem som för bort urin från njuren.

Klinisk betydelse: Förändringar i njurkavitetets flöde eller struktur kan leda till hydronefros, där urin ansamlas och njuren sväller på grund av hinder i urinflödet. Njurstenar kan fastna i kalyxar eller pelvis och orsaka smärta eller infektioner som pyelonefrit. Radiologiska undersökningar som ultraljud eller CT används för att bedöma storlek, flöde och stenplats.

Utveckling och variation: Njurkaviteten bildas ur urinvägs-samlingssystemet under embryonal utveckling från ureterbudet. Anatomiska variationer förekommer i antal och form på kalyxar och pelvis, men de flesta njurar har ett fungerande samlingssystem som leder urin till urinledaren.