NFCbetalningar

NFC-betalningar innebär användning av Near Field Communication för att genomföra betalningar när en betalningsenhet hålls nära en läsare, vanligtvis inom några centimeter. Tekniken används främst i kontaktlösa kredit- och betalkort samt i digitala plånböcker i smartphones och wearables.

Så fungerar det: en betalningsenhet kommunicerar trådlöst med en kortläsare via NFC. Transaktionen hanteras med tokenisering så att det verkliga kortnumret inte förs över. Istället används ett dynamiskt kryptogram eller token som verifierar köpet. Vid större belopp eller riskbedömning krävs ofta extra autentisering i enheten, till exempel biometrisk verifiering eller PIN.

Standards och säkerhet: NFC-betalningar följer internationella standarder som ISO/IEC 14443 eller ISO/IEC 18092 samt NFC Forum och EMVCo. Tokenisering och dynamiska data gör transaktioner svårare att avlyssnas eller användas felaktigt. Autentisering och riskbaserad kontroll bidrar till säkerheten.

Användning och tillgång: NFC-betalningar används i många länder för dagliga köp i butiker, i kollektivtrafik och i digitala tjänster via plånböcker. Acceptansen varierar mellan regioner och handlare; många terminaler har kontaktlös läsning och stöder flera kort- och plånboksalternativ.

Fördelar och begränsningar: fördelen är snabbhet och bekvämlighet som minskar kontantbehovet samt ökad datasäkerhet genom tokenisering. Begränsningar inkluderar att vissa små butiker saknar NFC-läsare, att auktorisation ibland kräver nätverksåtkomst eller extra autentisering, och att kompatibilitet kräver stöd från kortutgivare och enhetstillverkare.