Måleindikatorer

Måleindikatorer är kvantitativa mått som används för att bedöma och följa upp prestationer, processer eller resultat inom en verksamhet. De utgör objektiva referenspunkter som gör det möjligt att jämföra över tid, mellan enheter och i förhållande till uppsatta mål. En måleindikator bör vara väldefinierad, så att data kan samlas in konsekvent och tolkas rätt.

Indelning av måleindikatorer kan göras efter vad de mäter: inputindikatorer (resurser och insatser), processindikatorer (genomförande av aktiviteter), output- eller produktindikatorer (levererade tjänster eller varor), och resultat- eller effektindikatorer (förändringar hos målgruppen). Balansindikatorer används för att fånga oönskade bieffekter och ge en helhetssyn.

Viktiga egenskaper hos goda måleindikatorer är relevans, tillförlitlighet, giltighet (validitet), känslighet och jämförbarhet. De bör vara mätbara med tydliga definitioner, datakällor och tidsramar. Datainsamling kan ske via registrering, enkäter, observationer eller automatiska sensorer. För att tolka indikatorer krävs baslinjer, mål och kontext samt regelbunden uppföljning. Det är också viktigt att vara medveten om risker såsom att indikatorer leder uppmärksamheten mot lättmätbara områden eller att data manipuleras.

Användningsområden för måleindikatorer är breda: i hälso- och sjukvård för att övervaka vårdprocesser och resultat, i offentlig förvaltning och skola för att följa upp effektivitet och kvalitet, samt i tillverkning och tjänstebranschen för att styra produktion och kundnöjdhet.