Mjukvaruagenter

Mjukvaruagenter är autonoma programvarukomponenter som kan uppfatta sin miljö, fatta beslut och genomföra åtgärder för att uppnå mål å användarens eller systemets vägnar. De kan fungera individuellt eller som delar av ett multi-agent-system där flera agenter samarbetar eller konkurrerar. Mjukvaruagenter kännetecknas av viss autonomi, anpassningsförmåga och förmåga att kommunicera med andra enheter eller system.

De bygger ofta på beslutsmodeller som BDI (belief-desire-intention), eller på reaktiva och planbaserade arkitekturer. Vissa mjukvaruagenter är enkla reglerbaserade program medan andra använder maskininlärning eller optimering för att förbättra sina beslut över tid. De kan vara mobila över olika uppgifter eller spridda över nätverk och koordinera arbete med andra agenter.

Historiskt har begreppet mjukvaruagenter vuxit fram ur AI och distribuerade system under 1990-talet. FIPA (Foundation for Intelligent Physical Agents) har utvecklat standarder för agentkommunikation och interoperabilitet mellan plattformar, exempelvis ACL (Agent Communication Language) och ramverk som JADE.

Användningsområdenen är breda och inkluderar personliga digitala assistenter, automatiserad handel och tjänstehandel, kundtjänstbotar, e-postfiltrering, rekommendationssystem, webbrobotar, nätverks- och resursförvaltning samt simulering och spelutveckling. Mjukvaruagenter används också i dataanalys och automatisering av repetitiva uppgifter i företagsmiljöer.

Utmaningar och samhällspåverkan inkluderar säkerhet, integritet och användarsäkerhet, pålitlighet och spårbarhet, etik och ansvar samt regulatoriska frågor. Forskning fokuserar på verifiering av beteenden, robusthet, säker kommunikation och samarbete inom multi-agent-system.