Mjukvävnadsupplösning

Mjukvävnadsupplösning, även känd som nekros, är en process där kroppens mjukvävnad dör. Detta sker när cellerna i vävnaden inte längre kan upprätthålla sina livsfunktioner på grund av bristande blodtillförsel, skada eller infektion. När cellerna dör frigör de enzymer som kan skada omgivande vävnad, vilket leder till inflammation och ytterligare cellskada.

Det finns flera orsaker till mjukvävnadsupplösning. Ischemi, eller otillräcklig blodtillförsel, är en vanlig orsak. Detta kan bero på en blockering i ett blodkärl, som vid en stroke eller hjärtinfarkt, eller på grund av tryck som komprimerar blodkärlen, vilket kan ske vid långvarigt tryck på huden, så kallade liggsår. Fysisk trauma, som slag eller skärsår, kan också orsaka vävnadsdöd. Infektioner, särskilt de orsakade av bakterier som producerar toxiner, kan leda till att vävnad dör. Vissa kemikalier och gifter kan också orsaka mjukvävnadsupplösning.

Symtomen på mjukvävnadsupplösning varierar beroende på orsaken och vilken vävnad som drabbas. Vanliga tecken inkluderar smärta, svullnad, rodnad och en känsla av värme i det drabbade området. I mer allvarliga fall kan vävnaden bli missfärgad, kall och förlora känseln. Om vävnaden blir infekterad kan det uppstå pusbildning och feber.

Behandlingen av mjukvävnadsupplösning syftar till att ta bort den döda vävnaden, behandla den underliggande orsaken och förhindra ytterligare skada. Kirurgisk borttagning av nekrotisk vävnad, känd som debridering, är ofta nödvändig. Antibiotika kan ges för att behandla infektioner, och åtgärder vidtas för att förbättra blodcirkulationen till det drabbade området. I vissa fall kan hudtransplantationer eller andra kirurgiska ingrepp krävas för att reparera skadan.