Mineralinnehållet

Mineralinnehåll är mängden oorganiska mineralämnen i ett material, vanligtvis redovisat som milligram per 100 gram eller per portion. Begreppet används särskilt om livsmedel, drycker, vatten och jord där mineraler överförs till livsmedel genom odling, förvaring och annan bearbetning. Mineraler uppdelas ofta i essentiella mineraler, som kroppen behöver i större eller mindre mängder, och spårämnen, som används i mycket små mängder men är viktiga för hälsan.

Hur mineralinnehållet bestäms kan variera beroende på analysmetod. Vanliga laboratorietekniker inkluderar atomabsorptionsspektroskopi och ICP-MS (induktivt kopplad plasma masspektrometri). Innan analysen kan proverna behöva torkas, tippas eller föras till sinnesbestämd form via ashing eller mikrovågsugn och sedan extraheras för att koncentrera mineralerna. Resultaten presenteras ofta i mg per 100 g eller mg per liter och kan även ange biotillgänglighet, dvs. hur stor del av mineralet som kroppen faktiskt kan ta upp.

I livsmedels- och näringssammanhang används mineralinnehåll för näringsvärdering, kostrekommendationer och märkning. Essentiella mineraler som kalcium, järn, magnesium, kalium och zink har tydliga funktioner i kroppens enzymatiska reaktioner, benbildning, vätskebalans och syretransport. För spårämnen som jod, selen och koppar gäller ofta särskilda referensnivåer. Faktorer som jordens sammansättning, odlingsmetoder, bearbetning, kokning och lagring påverkar mineralinnehållet i livsmedel.

Säkerhet och hälsa betonas också, eftersom både brist och överskott kan vara skadligt. Tungmetaller och vissa föroreningar kan utgöra hälsorisker vid höga nivåer, vilket leder till reglering av gränsvärden och noggrann övervakning av livsmedels- och vattenkvalitet.