Miktionsreflexen

Miktionsreflexen är den reflexstyrning som reglerar urinblåsans tömning. Den kopplar samman detrusormuskulaturen, inre uretrasfinktern och yttre sfinkter med det centrala nervsystemet och autonom nervsystemet för att växla mellan lagring och tömning av urin.

Anatomi och innervation

Detrusormuskeln (urinblåsmuskeln) styrs främst av parasympatiska nerver från sakralryggen (nervus pelvicus, S2–S4). Aktivitet i denna väg frigör acetylkolin som verkar på muskarinreceptorer och orsakar blåsmuskels kontraktion. Internal urethral sphincter kontraheras av sympatiska nerver (nervus hypogastricus, T11–L2) via adrenerga receptorer. Extern urethral sphincter kontrolleras somatiskt av pudendusnerven (S2–S4) och kan undertryckas frivilligt. Afferenta signaler från blå mum-fylla överger bukväggen via vagorna av baroreceptorer och mekanoreceptorer (blåsfyllnad) till ryggmärg och hjärnstam.

Centrala regleringssystem

Blåsfyllereflexens information samverkas i det miktioncentrum som finns i pons (Pontine micturition center, PMC) och i samordning med periaqueductal grå substans och högre centrala områden som cortex och limbiska systemet. Vid lagringsfasen dominerar sympatisk aktivitet, internal sphincter hålls sluten och detrusor hålls avslappnad. Vid tömningsstart aktiveras parasympatisk utflöde, detrusor kontraheras och den interna sfinktern slappnar av, medan yttre sfinktern upphör att vara under fullständig volitional kontroll.

Fysiologisk betydelse och klinik

Miktionsreflexen möjliggör kontinens vid lagringsfasen och tömning när blåsan når tröskelvärde. Avvikelser från normal funktion uppträder vid neurogen blåsa, överaktiv blåsa (urgincontinent), underaktiv blåsa och obstruktiva tillstånd. Diagnostik inkluderar urodynamik och behandling kan innefatta beteendeterapier, läkemedel som antimuskarinika eller beta-3-agonister samt neuromodulation vid behov. Hos spädbarn är reflexen mer framträdande och central kontroll är fortfarande under utveckling.