Metallbasen

Metallbasen, eller base metal på engelska, är ett begrepp som används inom metallurgi för de vanligaste metalliska materialen som utgör basen i legeringar eller som dominerande konstruktionsmaterial i industrin. Till skillnad från ädelmetaller som guld, silver och platina är metallbasen vanligtvis mer reaktiv och har ett lägre ekonomiskt värde per vikt.

Vanliga metallbaser inkluderar järn, aluminium, koppar, zink, bly, nickel och tenn. Dessa metaller används i breda sammanhang: järn och stål i bygg- och maskinindustrin, koppar i elektriska ledningar, aluminium i fordon och konstruktioner, samt zink för korrosionsskydd genom galvanisering. Metallbaserna kan utsättas för kemisk attack och korrosion, varför ytbehandling, legeringar eller passivisering ofta används för att förbättra hållbarheten.

Metallbaserna förekommer i relativt stora mängder och är generellt billigare att utvinna jämfört med ädelmetaller. De har stor betydelse för ekonomi och industri och spelar en central roll i återvinning, där återvunna basmetaller ofta används för att minska energiåtgång och miljöpåverkan.

Jämfört med ädelmetaller används termen metallbas ofta inom geologi, metallurgi och industri där basmetaller utgör byggstenar i legeringar, ytbeläggningar och olika strukturella applikationer. Denna klassifikation hjälper till att särskilja materialens ekonomiska värde och kemiska egenskaper i praktiska sammanhang.