Metadatagning

Metadatagning är processen att samla in metadata om digitala resurser för att stödja sökning, hantering och bevarande. Metadata beskriver innehåll, kontext, struktur och tekniska egenskaper hos resurserna och gör dem mer tillgängliga och interoperabla. Detta arbete kan genomföras manuellt av katalogiserare eller automatiskt med hjälp av programvara och definierade arbetsflöden.

Metadata kan delas in i olika kategorier, bland annat deskriptiv metadata som beskriver innehåll (titel, författare, ämne), teknisk metadata som beskriver filformat och tekniska krav, samt strukturell metadata som visar hur olika delar av en resurs hänger samman. Rättighetsmetadata beskriver användningsvillkor och upphovsrätt, medan identifikatorer och föremålsvägar (PID) underlättar referering och länkning. Ofta följer man metadata-standarder och kontrollordlistor för att underlätta utbyte mellan system.

Standarder och format som ofta används inom metadatagning inkluderar Dublin Core, METS och PREMIS för arkiv- och bevarandespesifika behov, samt schema.org för webbbaserad metadata. Protokoll som OAI-PMH möjliggör harvest av metadata mellan arkiv, bibliotek och databaser, medan serialiseringar som XML, RDF och JSON-LD gör metadata maskinläsbar och interoperabel.

Applikationer inkluderar biblioteks- och arkivkatalogisering, forskningsdataförvaring, digitala museer och öppna dataset-portaler. God metadatakvalitet förbättrar sökbarhet, interoperabilitet och långsiktig förvaltning, och möjliggör bättre återanvändning av digitala resurser.

Utmaningar i metadatagning innefattar att upprätthålla konsekvens och fullständighet över olika samlingar, hantera flera språk och olika kulturella kontexter samt skydda integritet och upphovsrätt. Kontinuerlig validering, kvalitetsstyrning och samarbete kring gemensamma standarder är vanligt förekommande åtgärder för att uppnå kompatibilitet mellan system.