Maserobservationer

Maserobservationer är studier av naturliga maser i universum där molekylär inversion gör att radiostrål förstärks genom stimulerad emission. Masern uppträder ofta som mycket smala och mycket ljusa radiokällor och förekommer i olika miljöer, framför allt i regioner för stjärnbildning, i omgivningar kring döende stjärnor och i kärnor hos aktiva galaxer. De vanligaste masertyperna inom radioastronomi är vattenmaser (H2O) vid 22 GHz, hydroxylmaser (OH) vid cirka 1,6 GHz, metanolmaser (CH3OH) vid 6,7 GHz och SiO-maser vid cirka 43 GHz; varje typ spårar olika fysiska förhållanden i gasen.

Observationerna görs med radioteleskop och interferometriska nätverk. Genom enkla radioteleskop kan man få spektral information och ungefärlig positionsinformation, medan Very Long Baseline Interferometry (VLBI) ger milliarcsecondupplösning och möjliggör kartläggning av masers spatiala fördelning och gasens rörelser i tre dimensioner. Polarimetri används för att undersöka magnetfält via Zeeman-splitting och linjär polarisation. Masersignaler är ofta variabla och kan visa snabba förändringar i intensitet.

Användningsområden inkluderar kartläggning av gasrörelser i protostellarregioner och i utflöden runt unga stjärnor, samt analys av gas i kärnorna hos aktiva galaxer. Megamasers i avlägsna galaxer används för geometriska avståndsbedömningar och bidrar till kosmologiska mått som Hubble-konstanten. Sammanfattningsvis utgör maserobservationer viktiga verktyg för att studera stjärnbildningens dynamik, stjärnors evolution och universums expansion.