Markörproteiner

Markörproteiner, eller markerproteiner som de ibland kallas, är specifika proteiner som används inom molekylärbiologi och klinisk diagnostik för att indikera närvaron eller aktiviteten av vissa biologiska processer, celltyper eller sjukdomstillstånd. Genom att mäta uttrycket eller mängden ett markörprotein kan forskare och kliniker fastställa cellens status, till exempel om en cell är aktiv, om den genomgår apoptosis eller om den reagerar på en infektion.

Inom forskning används markörproteiner ofta som indikatorer för att studera celldifferentiering, signaltransmission och genetisk reglering. Ett exempel är β‑actinin, som markerar den cytoskelettstruktur som är viktig för celldelning, medan CD markers (cell surface markers) som CD3, CD4 och CD8 används för att klassificera olika L‑körteltyper i immunologi.

I klinisk diagnostik hjälper markörproteiner till att diagnostisera olika sjukdomar. Tumörmarkörer som PSA för prostatacancer, HER2/neu för bröstcancer och CA-125 för äggstockscancer ger både information om närvaron av cancer och ibland även prognosinformation. Dessa markörer kan också användas för att övervaka behandlingsrespons och upptäcka relaps.

Ett viktigt kriterium för ett bra markörprotein är dess specifika expression eller funktion i den biologiska kontexten, dess tillgänglighet för pålitliga mätningsmetoder (t.ex. immunoassayer, western blot eller ELISA) och dess kliniska relevans. Flera nya tekniker, som multiplexade proteometristoler och masspektrometri, expanderar möjligheterna att identifiera och kvantifiera markörproteiner i stora biologiska material.