Låglaslasers

Låglaslasers, ofta kallat lågnivålaser eller lågenergilaser i svenskt fackspråk, är lasersystem som avger låga ljusstyrkor och huvudsakligen används för icke-ablativa tillämpningar. Begreppet är inte helt standardiserat och används framför allt inom medicinska och terapeutiska sammanhang, där termen låg-nivålaser-terapi (LLLT) förekommer.

Princip och teknik: Låglasers producerar ljus i synligt eller nära infrarött spektrum med effekt vanligtvis under en watt, ofta i milliwatt- till hundramilliwattsnivåer. De flesta källor är diodbaserade eller gasdiodesystem och använder våglängder runt cirka 600–1100 nm. Ljuset antas verka genom fotobiomodulation: ljuset absorberas av mitokondriella komponenter, särskilt cytochrome c oxidase, vilket kan öka ATP-produktionen, påverka cellernas redoxstatus och modulera inflammation och vävnadsreparation.

Användningar: Låglasers används inom medicin, dermatologi och tandvård för sårläkning, smärtlindring, muskuloskeletala besvär och hudbehandlingar. Behov av behandlingens dos, behandlingsfrekvens och våglängd varierar mellan indikationer och patient.

Säkerhet och reglering: Vanliga säkerhetsåtgärder inkluderar ögon- och hudskydd samt kontrollerad användning av vårdpersonal. I många länder klassificeras låglasers som medicinska enheter och kräver lämplig reglering och godkännande.

Se även: låg-nivålaser-terapi, fotobiomodulation.